I skolan just nu läser vi om hur viktigt det är med en bra kontakt mellan föräldrar och lärare. Hur man måste låta en sådan trygg kontakt växa fram osv. Tänkte på det där häromdagen faktiskt, hur man lär känna människor runt sig..

Det kom upp i min tanke när Daniel en morgon förra veckan skrek till mig "-Alexandra kolla INTE ut genom fönstret!!" jag förstod inte vad han menade nyvaken som jag var.. Så han ropade igen.. "Dra inte upp rullgardinen!!" gjorde som han sa men förstod inte riktigt.. Förens han kom in och sa... "-det har skett en bilolycka utanför..". Då förstod jag, efter de här åren så vet ju Daniel att jag inte kan se blod och olyckor utan att svimma.. Man lär sig mycket av att leva med en människa...

Senare samma dag hjälpte Daniels syster mig att putsa fönster i alla trapphus jag städar. Vi är rätt rutinerade städare ihop, så vi kom överens att hon börjar uppe och jag nere så möts vi på mitten.. Och så körde vi i alls trapphus.. I det sista trapphuset så kom hon skuttande ner för en trappa och sa "-stop! Du ska inte gå längre" medan jag något frågande tittade på henne förklarade hon så smällt att på våningen över så bor det just nu en megastor spindel... Och hon vet att kryp inte är min favvo grej i världen så därför varnar hon mig.. Är inte det för rart!?

Jag älskar tanken på hur mycket man vet om människor runt omkring sig. Egentligen helt omedvetet så vet man dessa saker bara. Man vet vad vissa hatar, man vet vad vissa älskar, man vet svagheter och styrkor hos folk man bryr sig om. Det är kärlek och omtanke det. Att bry sig om varandras känslor och ha det i ryggmärgen. En liten sak om varje när och kär är inte mycket, men när man visar att man vet det. Då kan det betyda allt för den personen!
Det är sådant som iaf jag värdesätter!

Kom ihåg att bry er om varandra!!