Livet - uppskatta livet
Ibland är livet upp och ner och vissa dagar på denna blogg vill jag bara skiva av mig. Man har vissa dagar i livet som man bara inte riktigt är med, man är inte på hugget helt enkelt. Och ibland har man en viss förmåga att bara se det man inte har... Glömma allt det man har. Det är mänskligt att förtränga och bara se negativt ibland. Men jag tror det är viktigt att väcka sig själv, skaka om sig och inse vad man har... Börjar man räkna upp allt det man har i huvudet som faktiskt många i världen saknar ja då går det rätt fort att inse hur bra man har det.
För ett par inlägg sedan så skrev jag om hur trött jag är på ovissheten och min älskade sambos magsjukom. Hur jag bara ville ha vetskap och trygghet i allt vad det är. Och det vill jag självklart fortfarande, är hemskt trött på hela den historien och alla problem som det vållar oss. Men trotts det så kan vi inte gräva ner oss i det och göra sjukdommen till vårt liv. Nej vi måste göra sjukdommen till en del av vårt liv, se till att den bara får vara där. Fortsätta leva och glädjas åt så mycket annat som vi har. Det är så lätt att spärra sig själv och sluta leva bara för att man blir sjuk, acceptera sig som sjuk. Men NEJ det tänker jag inte göra, visst Daniel är sjuk men och?? Det finns många som har det såå mycket värre än vad vi har det, vi har ju faktiskt varandra bara en sådan sak...
Mm det är lätt att gräva ner sig i problem och gärna skylla saker på andra och ibland samhället eller sin uppväxt men nej. Ledsen att säga det men det är bara DU enbart DU själv som kan rätta till ditt liv, få det liv som du vill ha. För många år sedan sa en vän till mig att man ska i vänskap och i andra situationer, tänka på att man inte är outbytbar... Det låter hårt men så är det, och det är något jag ofta har i baktanken.
Behandla andra som man vill bli behandlad själv och gör ditt yttersta i alla situationer.
Livet är helt enkelt en klurig gåta ;)
Idag ska vi i alla fall åka och hämta vår lilla bebis Harry. Längtar extremt mycket och nu är det bara 3.20 tim kvar tills jag slutar sen åker vi som blixtar till Fjugesta!
Sen blir det gull och mys på schemat hela kvällen...
Återkommer med rapport imorgon om hur det gick och hur han trivs!
För ett par inlägg sedan så skrev jag om hur trött jag är på ovissheten och min älskade sambos magsjukom. Hur jag bara ville ha vetskap och trygghet i allt vad det är. Och det vill jag självklart fortfarande, är hemskt trött på hela den historien och alla problem som det vållar oss. Men trotts det så kan vi inte gräva ner oss i det och göra sjukdommen till vårt liv. Nej vi måste göra sjukdommen till en del av vårt liv, se till att den bara får vara där. Fortsätta leva och glädjas åt så mycket annat som vi har. Det är så lätt att spärra sig själv och sluta leva bara för att man blir sjuk, acceptera sig som sjuk. Men NEJ det tänker jag inte göra, visst Daniel är sjuk men och?? Det finns många som har det såå mycket värre än vad vi har det, vi har ju faktiskt varandra bara en sådan sak...
Mm det är lätt att gräva ner sig i problem och gärna skylla saker på andra och ibland samhället eller sin uppväxt men nej. Ledsen att säga det men det är bara DU enbart DU själv som kan rätta till ditt liv, få det liv som du vill ha. För många år sedan sa en vän till mig att man ska i vänskap och i andra situationer, tänka på att man inte är outbytbar... Det låter hårt men så är det, och det är något jag ofta har i baktanken.
Behandla andra som man vill bli behandlad själv och gör ditt yttersta i alla situationer.
Livet är helt enkelt en klurig gåta ;)
Idag ska vi i alla fall åka och hämta vår lilla bebis Harry. Längtar extremt mycket och nu är det bara 3.20 tim kvar tills jag slutar sen åker vi som blixtar till Fjugesta!
Sen blir det gull och mys på schemat hela kvällen...
Återkommer med rapport imorgon om hur det gick och hur han trivs!
Kommentarer
Trackback
