Efter nästan hela 4 år träffades vi äntligen.
Tack vare Marcus min "bror".

Våra familjer hade lägenheterna brevid varandra i Portugal så varje sommar var vi som syskon. 
Vi var ett helt gäng av barn där nere varje sommar, och hade det inte blivit ett barn för lite för o 
få starta skola där nere så hade vi bott där nere. 
Men till saken igen, Marcus har inga syskon så han började kalla mig sin syster o
jag har ju ingen bror så han blev såklart min bror o så är det fortfarande...

För ett par veckor sedan fick jag ett sms om vi inte skulle ta o ses, vilket vi gjorde igår. 
Riktigt kul o ses igen, precis som old times, så skönt när man kan ses flera år senare
o ingen är förändrat. Nu hoppas jag det inte dröjer lika längre till nästa gång...