I mitt förra inlägg skerv jag om Bamse, mannen i mitt liv.

Han är så okomplicerad. Jag tycker om honom, han tycker om mig.
Vi vet det båda två o vi tycker om o umgås.
Svårare än så är det inte.

Varför ska det vara så svårt med andra människor.
Man säger att människor är så smarta, men va fasen.
jag är så trött på allt spel som alla håller på med.
Man ska spela svår, man ska inte visa att man tycker om någon för mycket
för då kan den personen blir för säker på sin sak, o det vore ju hemskt!
Tycker man om någon så ska man verka som att man inte bryr sig.
Men bara i en viss mån för personen får ju inte tappa helt intresset.
Men man får absolut inte göra som man känner...

O hemska tanke, öppna dig inte för någon för mycket, släpp ingen
för nära inpå dig. O visa dig absolut inte sårbar!

Jag är så trött på detta, jag har inte tid o leka svår.
Tycker jag om någon o jag märker att personen i fråga tycker om mig,
vare sig det är som kompis eller som något annat.
Så varför kan vi inte bara umgås då?
O njuta av varandras sällskap o göra roliga saker ihop som gör oss glada
o låter oss glömma vardagen för en stund?
Nej, jag uppmanar alla till att göra som magen säger, strunta i vad alla säger att man
ska göra för o verka svår. Gör det som känns bra.

Jag orkar inte gå som katten kring het gröt längre!
Har inte tid o ork för sådant...