Det är så att gåshuden sprider sig över armar o ben... Ja till o med nackhåren ställer sig...
Idag när jag cyklade över stan såg jag några studenter...
Tänk det är hela 2år sedan jag själv var där...
Med mina udnerbara vänner!
Jag minns hur klass SpBf 3 samlades tidigt hos Elin.
Jag hade ganska nyligen fått körkort (26maj) så jag fick ta pappas bil in till stan,
plockade upp några på stan o sedan ut mot Adolfsberg för champange frukost.
Sedan kom vagnen o hämtade oss o körde oss till skolan...
Åh, vad förväntans full man var...
Man hade klarat av Krampen o den bästa skolan hade vunnit igen Risbergska...
Vi hade varit på bal o piffat upp oss o det var en av de lyckligaste dagarna i ens liv...
Man kände verkligen hur man hade hela livet framför sig o hur lätt allt skulle bli bara man slapp skolan...
Men samtidigt denna hemska kännsla som kom, man skulle inte få träffa alla kompisar varje dag.
O vilka kompisar skulle man hålla kontakten med?
Självklart trodde man att man skulle ha kontakten med flera än vad man har...
Nu har man märkt vilka som verkligen var ens riktiga kompisar o vilka som bara är bekanta...
Självklart har man många bekanta från gymnasietiden men riktiga kompisar...
Ja det är inte många man har kvar sedan gymnasietiden...
Ojoj, det var så jag fick lite ont i hjärtat när jag såg flickor i vita klänningar/kjolar o pojkarna i kostym.
Finns det något finare än pojkar i kostym?
Usch jag kommer bli en sådan där som står o gråter på stan...
Det finns nog bara 3ggr i mitt liv som jag kommer ha helvitt på mig o 2 av dem har jag redan gjort...
Det är, konfermation, student o när jag gifter mig....

Suck!

GRATTIS alla studenter!!
Ta vara på dagen o njut, för i morgon minns ni inte mycket... *L*