Stackars ankan...

Igår när jag cyklade från jobbet såg jag en and man liggande i gräset brevid något brunt, när jag tittade närmare insåg jag att det var en ank dam, det låg lite fjädrar brevid o det såg ut som hon var död.
Jag fick så ont i magen o började nästan gråta, där låg han o vaktade,
kanske var/är det hans fru.
Men tänkte sen att hon sov nog bara, han höll henne nog sällskap...
Men idag när jag i regnet cyklade till jobbet igen så låg han där brevid henne....
O hon låg på samma sätt som igår...
From nu är han nog ensam, änka, usch vad jag tycker synd åt anden.
Men hur fint är dte inte att han ligger där o vaktar henne? Visar inte det att även djur har känslor för varandra o för sin familj? Inte för att jag någon gång har tvivlat på det men dte finns dessvärre folk där ute som inte tror det.
Från mitt hjärta så hatar jag folk som skadar djur, vad har de gjort?
De är som små barn de kan inte försvara sig på samma sätt,
människan lurar dem till massa dumt.
Nej bort med alla sjuka människor som skadar djur o små barn...

Detta inlägg får bli som minne för denna lilla ankfamilj, för trotts att jag är lite rädd för fåglar så tycker jag att änder o ankor är ganska söta o väldigt fina...